Vi gick leden via Gokyo lakes för att nå Everest basecamp, men för mig tog resan slut vid Gokyo lakes där höghöjdssjukan tog knäcken på mig. Här tog min vandring till Everest basecamp slut. Med för dåliga vitalvärden och ökande höghöjdssymptom kunde jag inte fortsätta mot högre höjder. Det var bara en sak som gällde, att komma ned till lägre höjd.
Flygresan ned till Kathmandu tog på krafterna och det blev inte mycket sömn det dygnet. Ett försenat flyg från Arlanda ledde till att jag missade anslutande flyg i Doha. Mitt bagage med utrustning lastades inte över till rätt plan. Så väl framme i Kathmandu, låg bagaget kvar i Doha. Många timmar försenad i tidsplaneringen började jag nu springa runt i Kathmandu och leta efter ersättningsutrustning innan vi bara några timmar senare skulle bege oss vidare mot flygplatsen Ramechap, där flyget till Lukla skulle ta oss vidare mot vandringsleden. Bussen mot Ramechap avgick mitt i natten, så den natten blev i stort sätt sömnlös den med. En tuff start på en krävande vandring.
Ramechaps airport
Via Ramechaps flygplats tar sig stora strömmar av turister vidare mot Lukla för att sedan fortsätta mot Mt Everest. Flygplatsen har begränsade resurser att hantera trycket under turistsäsongen, och det är inte alla dagar planen kan flyga på grund av svåra väderförhållanden.
Lukla flygplats, eller Tenzing Hillary airport
Lukla flygplats räknas om en av världens farligast flygplatser. Förutom att det kan vara svåra väderförhållanden med kraftiga vindar och molntäcke har flygplatsen en kort landningsbana på 480 m, ett berg i ena ändan och ett stup i andra ändan.
Efter en härlig lunch i Lukla påbörjar vi vår vandring mot nästa etappmål Phakding på 2650 m ö h.
Hängbroarna i Nepal
Vandringsleden går över gungande hängbroar med utsikt över höga berg och djupa dalar. Långt under ringlar forsande vattendrag med blåskimrande vatten.
Namche bazaar
Den lilla bergsbyn ligger på 3 440 möh med husen klättrande längs med bergsidorna. I den färggranna lilla byn kan man passa på att köpa något man behöver inför vandringen eller kanske ett minne att ta med sig hem från Nepal. Många stannar här för att acklimatisera innan de fortsätter högre upp längs med leden. Vi bor i enkla tehus, där vi får både kost och logi. Nätterna är kalla och det är skönt när solens strålar kommer och värmer upp på morgonen. För mig har höjdsjukan redan tagit ett grepp om mig och jag kämpar med höjdsjukesymtomen i kroppen.
En lättare vandringsdag
Resten av gruppen går vidare för att gå en tuffare väg, med en stigning till 3790 möh, för att sedan gå ned mot 3600 möh där vi ska sova till kvällen. Jag brottas med återkommande höjdsjukesymtom och får en lättare vandringsdag med mer återhämtning och tidigare ankomst till nästa etappmål, Kyangjuma.
Vid de vackra och mäktiga bergen
Leden ringlar vidare mot Dole, med utsikt över de stora bergsjättarnas toppar och sakta men säkert stigande höjdmetrar över havsytan. På vägen mot Dole passerar vi 4000 m nivån. Det låga lufttrycket gör att kroppen får svårt att få tillräckligt med syre. Luften är torr och dammet blåser runt, sätter sig överallt. Läpparna är torra och skorpiga. Maten är god, men jag har svårt att få i mig.
Sista etappen för mig
Varje dag är en utvärdering och vi mäter vitalvärden varje kväll. Kroppen har svårt att komma ikapp och kämpar tappert med påfrestningen av den allt högre höjden. Jag hoppas fortfarande att jag ska acklimatisera mig och klara hela vägen fram till Everest basecamp.
Gokyo lakes
Gokyo lakes är världens högst belägna sötvattenssjösystem, som ligger på 4790 m ö h. Den största sjön Thornak lake ligger spegelblank vid tehuset där vi sover över natten. En av de mindre sjöarna är täckt med is, kanske inte helt säker att beträda.
Några ur gruppen går upp på Gokyo Ri
De som har kraft och är i god form går upp på Gokyo Ri, 5357 m ö h. Själv sitter jag på rummet inbäddad i min sovsäck och bara andas. Kroppen orkar inte återhämta sig och syresättningen har sjunkit till för låga nivåer. Höjdsjukesymtomen är ihållande och det känns helt klart att jag inte är i gott skick. Beslutet tas att evakuera mig nästkommande morgon för att ta ned mig till lägre höjd, och vidare till Kathmandu. Natten går långsamt i 3 timmarsintervaller där jag sitter och väntar på att vår guide ska komma för nästa checkup.
Resan tar slut vid Gokyo lakes
Gruppen går vidare mot Mt Everest basecamp. De ska över Cholapss på 5 420 m ö h, Dzongla, Gorak Shep, Everest basecamp 5 120 m ö h, och ned till Lobuche. Jag åker istället helikopter med en till passagerare som också behöver komma ned till lägre höjd, och vidare till sjukhus i Kathmandu.
Kort om höghöjdssjuka, AMS
På hög höjd minskar lufttrycket och även om luften fortfarande innehåller samma mängd syre blir det svårare att tillgodogöra sig syret och ta upp den mängd syre som kroppen behöver. Detta leder till leder till att andningen blir snabbare och djupare för att kompensera.
Den ökade andningen medför att kroppen förlorar koldioxid, och det uppstår en obalans. Koldioxidnivån har en säkerhetsfunktion som ger hjärnan signal att andas. Nattetid finns risk för andningsuppehåll om koldioxidnivån är för låg.
AMS, Acute mountain sickness, är en samling av symtom som visar på att kroppen inte har acklimatiserat sig till höjden, med symtom som huvudvärk, illamående, svaghet, aptitlöshet, sömnstörning. Över gränsen för den nivå kroppen kan klara att acklimatisera sig till, uppstår hypoxisk stress, och kroppen får inte tillräckligt med syre att försörja sina funktioner. På hög höjd ökar risken för allvarligare form av höjdsjuka.
HACE
Svullnad i hjärnan kan uppstå som svar på den hypoxiska stressen, och leda till HACE – High altitude cerebral edema. Tecken på HACE kan vara : Symtom som vid AMS, nackstelhet, yrsel, avdomnad kroppshalva, påverkad tankeförmåga, förvirring, huvudvärk, hallucinationer, synproblem, utmattning, förnekelse, försämrad koordination och balans (ataxi). Försämrad koordination kan vara första tecknet på HACE, vilket kan testas med ”tandem gait testet”. Synnedsättning kan uppkomma till följd av papillödem eller retinala blödningar. Övergång mellan AMS och HACE är viktig att upptäcka eftersom HACE kan förvärras snabbt inom loppet av timmar och leda till dödlig utgång.
HAPE
High altitude pulmonary edema. Symtom som vid AMS, extrem trötthet, andfåddhet i vila, ytlig och snabb andning, rossel och hosta, blå läppar eller naglar. Medvetslöshet kan uppkomma. Efter enklare sökning på bakomliggande orsaker, kan hypoxin orsaka sammandragning av blodkärl i lungorna, vilket kan leda till shuntning av blodet till andra kärl som inte är sammandragna. Då blodtrycket höjs i dessa kärl, uppstår högtrycks läckage av vätska från blodkärl till lungor.
https://www.hjartgruppen.se/artiklar/hoghojdssjuka
https://www.klatterforbundet.se/app/uploads/2021/07/Akuta_hoghojdssjukdomar_Joelsson.pdf
Reflexioner från hemmaplan
Väl hemma i timmerstugan i Roslagen, känner jag stor tacksamhet att vara återställd. Diagnosen från sjukhuset i Kathmandu var hjärnödem, vilket jag hade lite svårt att förstå och ta till mig till en början. Med lite tid att reflektera började jag långsamt se sammanhanget och ta till mig förloppet.
Omedelbar förbättring av måendet skedde efter att ha kommit ned till lägre höjd. Redan på Lukla airport där vi skiftade helikopter, mådde jag redan avsevärt bättre. Det tog lite längre tid att få ordning på balans och koordination, och jag fick göra om ”tandem gait test” tre gånger på sjukhuset innan de var nöjda.
När jag väl var i civilisationen märkte jag att synen var försämrad och jag hade svårt att läsa, trots glasögon på. Under en veckas tid kvarstod svårighet att tänka och koncentrera mig, speciellt om jag även behövde läsa. Kvarstående trötthet i kroppen tog tid att läka ut.
Jag nådde aldrig Everest, och min vandring tog slut vid Gokyo lakes. Samtidigt har jag kvar minnet av bergsluften och en känsla som jag inte riktigt kan beskriva. Jag har kvar minnet av vandringsgruppen, guider och sherpas, vandringsleden, bergen och Nepal. Och jag känner stor tacksamhet.
