Kungsleden från Abisko är en fantastisk vandringsupplevelse, även om den kan också kan vara lite kämpig med kyla, snö, iskallt forsande vatten, regn och blöta och annat hårt väder som det kan vara i fjällen. Min vandring börjande med start i Abisko 2020 i slutet av juli, och följde Kungsleden ned till Singi, för att sedan vika av mot Kebnekaise och vidare till Nikkaluokta. Den här ledsträckan på Kungsleden räknas av STF som en signaturled, och är känd för sin vackra natur som är karaktäristisk för området. Den första sträckan går genom Abisko nationalpark, med Abiskojokkens magiskt ljusturkosa vatten forsande längs leden.
Här stiger vandringsfolket av tåget. Tar på sina ryggsäckar och går mot Abisko turiststation eller direkt ut på leden. Jag valde att starta vandringen med en rejäl lunch på turiststationen innan jag krängde på mig min alldeles för tunga ryggsäck. Men man lär sig med tiden.
För mig var det fösta gången jag såg det här, och kunde knappt slita ögonen från magin. Men det gick inte att stå där i regnet hur länge som helst och titta. Dags att ta sig vidare mot dagsetappens nästa mål och tältplats. I Abisko nationalpark är tältning hänvisad till STF Abiskojaure turiststuga och stugområde.
En bit efter Abiskojaure upphör nationalparken och naturen börja förändra karaktär. De små fjällbjörkarna övergår till öppnare landskap och karjare hedar. Ståtliga fjälltoppar i bakgrunden. Ihållande regn och dimma. Men gott om friskt vatten.
Ledsträckan mot Alesjaure var blöt och mina sköna kängor visade sig läcka in ordentligt med vatten. Kall och blöt hade jag tur att få rum på STF Alesjaurestugorna. Fick upp värme och energi att fortsätta färden.
Det blev en hel del vadande i iskallt vatten och snösmältningen lär ha varit sen. Knähöga gummistövlar hade varit bra att ha med sig om man ville slippa snöra av sig kängorna. Efter Tjäktjapasset går kungsleden vidare mot Sälka och Singi. En riktigt kämpig dag med ihållande blåst och regn tog på krafterna och det blev ännu en stugnatt i värmen för att inte tappa energin. Det blev inte många bilder tagna den dagen och jag tappade räkningen på hur många gånger jag vadat genom jåkkarna med det kalla forsande vattnet runt mina fötter.
Efter att ha kämpat väl i väder och vind, tog jag belöningen att ta båten sista biten till Nikkaluokta. Att åka båt genom den vackra sjön Laddujavri var ett fint avslut på vandringen. Efter båtfärden är det bara en liten sträcka att vandra tills du är i Nikkaluokta.
Mängder av vandringsfolk hänger runt restaurang och butik i Nikkaluokta. Ryggsäckarna står staplade efter varandra och folk sitter och ser över sina blåsor på fötterna eller laddar inför att starta sin vandring. En god lunch i restaurangen smakar ljuvligt, och att borsta av sig lite innan bussen mot Kiruna.