Padjelantavandring i regn. En vandring med start i Ritsem och avslut i Staloluokta.
Bussen från Gällivare snirklade sig fram på den lilla vägen mot Ritsem genom det vackra fjällandskapet. Med regndropparna mot vindrutan och tunga skyar i bergstopparna, jobbade sig bussen fram på den lilla asfalterade men gropiga vägen.
Från Ritsem går det att ta sig över sjön Akkajaure, med både båt och helikopter. Båten går reguljärtrafik under sommarmånaderna mellan Ritsem och Anonhjalme, eller Vaisaluokta vissa turer. På väg över sjön mot Akkabergen, vittade de tunga molnen om kommande regn.
Ordet Akkas mytologiska betydelse är ”gammal kvinna” och i samisk tradition är akkorna en grupp gudinnor. Fjällmassivets stortopp når 2016 möh. och tronar lik en sann drottninggudinna när vi närmar oss stranden. Från båten får vi en vacker utsikt över bergsdrottningen och de andra gudinnorna i det regntunga Lapplandslandskapet. Båten lade till i Anonhjalme och släppte av dagens sista passagerare på denna sida av sjön, innan den återvände till Ritsem.
Från Anonhjalme går Padjelantaleden förbi Akkastugorna och vidare mot Gisurisstugorna. En hängbro tar leden vidare över de mäktiga forsande vattenmassorna i Vuojatädno, och vidare genom Stora Sjöfallets nationalpark och vidare in i Padjelanta nationalpark.
Samtidigt som kvällen kryper närmare, vill jag gå på en stund för att komma igång med vandringen innan det är dags att hitta en plats att slå läger på.
Det börjar skymma och det är dags att hitta en plats att slå läger. Vid en iordninggjord rastplats längs med Padjelanta leden stannar jag för den första tältnatten. Ett stillsamt rinnande vattendrag vid tältet, bjuder på lättillgängligt och härligt klart dricksvatten. I bakgrunden hör jag andra vandrare vid rastplatsens bord och bänkar, som äter en sen middag och pratar med varandra innan det är tid att krypa in i sovsäcken och säga godnatt till den första dagens vandringsetapp.
Vädret bjöd på regn och blåst, av och till både dag och natt. I uppehållen, åkte kameran fram. Men många av de vackra utsikterna doldes av det tunga låga molntäcket. Ett ordentligt oväder drog in med krafigt regn och blåst. Vinden piskade in regnet genom tältduken, som bågnade inåt i tältet när vinden låg på i bredsida. Blöt och trött, beslöt jag ändå att fortsätta mot Låddetjåkka.
Med hopp och en aning bättre väder, beslöt jag att fortsätta framåt. Min ursprungliga planering var att gå hela vägen, 16 mil till Kvikkjokk. Smärtsamma skavsår tärde på krafterna, liksom att regnjackan plötsligt börjat ta in vatten och släppte in regnet in på bara kroppen. Små glimtar av glädje sipprade fram när molnen ibland gled isär och skymtade magiska utsikter och blånande sjöar och vattendrag. Fina tältplatser med vackra utsikter dök upp längs med leden. Men de platser jag valt att slå upp tältet på, var mer inriktade på att få skydd mot blåsten och det regn som blåste in mot tältet. För att få vila, återhämtning och skydd mot väder och vind.
Padjelanta i regn. Efter en natt i ett busksnår, med tältet tätt ihopkrupet invid en skyddande bergsknalle, var jag ute på leden igen. Trotsade ömmande fötter och en falnande vandringsgnista. Tältet höll mig skyddad från väder och vind, förutom under den riktiga ovädersnatten då mitt lilla tresäsongerstält inte riktigt räckte till att hålla vädret utanför. På morgonen åkte de blöta regnkläderna på och jag traskade vidare.
I Aresloukta slukade jag en rökt fisk och ett bröd, som jag köpte av stugvärden. Just då, i den stunden, tror jag det var det godaste jag någonsin ätit. Det gav kraft och energi att åter igen, packa ihop min ryggsäck och fortsätta framåt. Men mina öron hade råkat höra en annan dam, som pratade med stugvärden i kiosken. Hon berättade att hon tänkt gå till Staloluokta och ta helikoptern därifrån, som flyger turer mellan Staloluokta och Ritsem eller Kvikkjokk. Tanken slog rot i min hjärna.
Väderprognosen visade fortsatt regn hela veckan, skoskavet var smärtsamt, och vandringsgnistan var låg. Det fanns en plats kvar till mig på helikoptern samma dag, och jag beslöt mig för att avbryta min vandring på Padjelantaleden, och ta helikoptern till Kvikkjokk. Istället för vandring blev det en riktigt cool helikoptertur över grantopparna när helikoptern susade fram över det böljande landskapet. Innan den gick högre upp och drog iväg mot Kvikkjokk.
Efter att ha landat i Kvikkjokk, är det en liten vandring längs med landsvägen till fjällstationen. Det är uppehåll i vädret och jag är snart på väg hem. Energin är lite högre och det känns skönt. Vid fjällstationen sätter jag mig och börjar planera för hemresan. Det finns tältplatser en bit upp på Kungsleden ovanför Kvikkjokk, längs med forsen. Och inte alltför långt att gå till busshållsplatsen vid kyrkan, och den tidiga bussresan 05:25.
https://www.padjelanta.se/akkajaure
https://www.fiskflyg.se/vandring
Skribent
Kristina Petersson
Välkommen till Vara-här.
Jag hoppas du kommer finna nöje och inspiration i mina vandringsbloggar och naturbilder.
Ett sätt att hitta lugn och återhämtning i vardagen, och balans i livet.